Åh vad underbara hästar kan vara! Jag har varit trött hela dagen, och det blev inte bättre av att vi på juridiken gick på en rättegång och slutade 2 timmar senare än vad vi skulle gjort. Visserligen var det intressant att vara där och så, men det är - tro det eller ej - rätt påfrestande att sitta helt stilla, knäpptyst och lyssna spänt på allt de säger i 3 timmar med bara två väldigt korta raster. Jag var helt slut på bussen hem (som förövrigt var smockfull så jag kunde inte slappna av där heller). 
Sedan satt jag upp på Vinca som mamma hade ridit fram för jag ville hoppa några språng inför söndagens tävling på henne också. Hon gjorde mig inte heller besviken. Det bästa av allt var att hon var så himla reglerbar. Jag kände precis hur långt det var kvar till hindret och hon svarade precis som hon skulle på mina hjälper så att vi kom perfekt på varje hinder. Så himla härlig känsla när allt bara klaffar! Hon hoppade riktigt bra också, så det känns bra inför på söndag!

Mina lyckopiller! Vad skulle jag ta mig till utan er?!