Han flyttade ju till Djupvik och Magdalema för nästan exakt ett år sedan och har där levt ett lyxliv vid havet med massor folk som pysslat om honom. Han slet tyvärr upp en skada i somras som han har haft problem med tidigare, och nu fanns det inget mer att göra. Han ska ju inte behöva ha ont!

Nu är han uppe i Traparlanda med sin älskade syster Olympia som vi ju så tragiskt fick ta bort i vintras. Äntligen får de vara tillsammans igen!<3

Viva är ju egentligen tänkt att gå dressyr med sina fina gångarter, men hon har en fantastisk hoppteknik  också så idag också jag prova att hoppa henne! Det blev inte jättemycket då det var första gången någon verkligen hoppade henne uppsuttet, men det gick över förväntan! Jag försökte att inte lägga mig i så mycket, men hon var iallafall väldigt lätt att reglera galoppen på. Om jag kände att jag låg lite nära behövde jag baa räta upp mig lite för att hon skulle korta ihop sig och komma bra till hindret. Så det var jättekul! 

När jag hade hoppat klart red jag och mamma (som red Owen) ner i vattnet och badade med hästarna. Jag tog faktiskt av mig stövlar och strumpor och doppade fötterna. Så himla mysigt, en riktig sommardag mitt i september! Dessutom satt vi alla ute och åt kvällsmat tillsammans. Tänk att kunna sitta ute utan att det är kallt så här års! En kväll att minnas i vinter, helt klart!

Det känns dessutom som att jag börjar ha haft sommarlov klart nu. Det kommer jag väl få äta upp och några veckor när jag är dödligt skoltrött, men det tar vi då. Jag tror det är för att jag har gjort så mycket saker den här sommaren. Jag har träffat folk, varit mycket i stallet, och sen var det ju så himla härligt väder där ett tag med! Jag tror faktiskt att den här sommaren tar platsen som min bästa hittills. Jag har haft så himla kul! 

 

Sedan hade jag satt klockan på hav 9 imorse för att jag behövde komma hem på morgonen. Jag trodde att jag skulle vara så trött att jag vet inte vad, men jag var faktiskt ganska pigg där klockan 9 trots typ 5 timmars sömn.

 

När jag kom hem skulle Veronica åka till sitt nya hem ganska direkt, så jag passade på att pussa massor på henne. Några tårar föll förstås också, jag har ju ändå haft henne i ungefär 2,5 år och jag har lagt min själ i den där ponnyn. Så bara åker hon liksom. Det är en så himla konstig känsla.

Vi har i alla fall blivit meddelade att hon verkar nöjd med sitt nya hem, så det känns bra ändå. Troligtvis kommer hon hit igen och tränar till helgen, så de slipper oss inte helt även fast att vi släppt efter lite på linan.

 

Det har varit mycket planer fram och tillbaka de senaste veckorna, och det har gjort att det både har blivit lite dött och lite rörigt här på bloggen. Nu är allting iallafall klart!

Veronica har blivit såld! Hon har ju varit till salu en tid, men det var lite av en slump att hon blev såld just nu. Det är nämligen min syssling som har köpt henne! Det känns såklart tråkigt att hon inte är "min" längre, men det är faktiskt inte så farligt. Veronica står nämligen kvar här hemma i mitt stall för en tid. Hennes nya ägare Amanda kommer komma hit några dagar i veckan och rida henne, och vi ska hjälpa henne så mycket vi kan med allting så att det ska bli så bra som möjligt för de två tillsammans! När Amanda inte är här rider jag henne. När Veronica flyttar i höst kommer vi fortfarande ha mycket kontakt och vi kommer få se henne ofta ändå. Det är skönt att hon kommer stå ganska nära oss iallafall så att det kommer vara ganska lätt att åka och hälsa på henne! 

Jag tror att det här kommer bli jättebra! Det kommer bli roligt att få följa och hjälpa Amanda och Veronica så att de kommer få det så bra tillsammans som möjligt! Dessutom kommer jag nu ha mer tid för skolan när jag börjar på gymnasiet om bara två veckor (!!!) och det kommer vara enklare att hålla ögonen öppna för en stor häst när vi har plats i stallet och mer tid för en till häst. 

Idag var det begravning för morfar som gick bort i våras. Det var faktiskt jobbigare än vad jag trodde att det skulle vara, men det var skönt att få gråta och säga hej då på riktigt. Dessutom var det roligt att få komma ihåg honom som han var förut, när han alltid kom ut på trappan, vinkade och sa lycka till när vi skulle på tävling, när man kom in och det alltid bjöds på godis... Världens bästa morfar, vila i frid!

 

Det har varit ganska jobbigt här eftersom min morfar gick bort i torsdags. Det är jobbigt, men på ett sätt känns det bra eftersom man vet att han inte har ont längre utan har det mycket bättre nu! 

Även om allting har varit lite upp och ner på grund av det här de senaste dagarna har ponnyerna tränats så att de är i toppform inför morgondagens tävling. Det är Gunde och Veronica som ska åka och jag känner mig väldigt taggad! Det är ju bland annat lag, och vi är väldigt sugna på blågult nu...! Det kommer nog bli hur kul som helst, vi har väldigt roligt ihop i laget och alla älskar att tävla så det kan ju inte bli bättre!

Vi var på Engströms bil i Linköping eftersom ridsporten är sponsrade av Wolkswagen.

Maria Gretzer var där och intervjuade Roffe. De började med att prata lite om hans meriter och medaljer, och vad han hade tänkt vid just de tillfällena. Sedan tog de med oss från början, ändå från att han fick sin första ponny tills idag. Det var roligt att Maria intervjuade, för hon har tävlat och ridit mycket med Roffe sedan ganska lång tid tillbaka, så hon berättade mycket om hur hon hade upplevt honom och vad hon tyckte att han hade för starka och svaga sidor.

Jag tyckte att det bästa med föreläsningen var att han visade att det var inte lätt. Han har slitit så otroligt mycket för att bli så bra han har blivit. Han kommer inte från någon överklassfamilj som har betalat allt till honom, utan han har behövt dra hela lasset själv. Han satt i många år och trimmade ute på gärden. Det ger mig inspiration, man måste inte ha allt så himla perfekt hela tiden, utan man kan bli bäst ändå! Det ska jag tänka på när jag skrittar runt i skogen för att ridbanan är för blöt eller när jag får trimma på gärden i en halvmeter snö på vintern!

Det var en väldigt intressant föreläsning och jag är väldigt glad att vi åkte dit och lyssnade!

När vi hade åkt bussen upp till Stockholm gick vi på tekniska museet. Det var faktiskt ganska kul, roligare än vad jag trodde att det skulle vara! 

Efter det fick vi åka till Riksdagen och gå en rundvandring där inne. Det var intressant och ganska kul, man har ju sett det på tv många gånger, så det var kul att få vara där och se på riktigt och dessutom förstå lite mer vad de faktiskt gör! 

Efter att vi hade varit på riksdagen fick vi fri tid att gå på stan och sånt. Jag köpte två tröjor och ett par jeans, och det är jag jättenöjd med! Synd bara att vi inte hade så lång tid på oss, vi hade bara ungefär 2 timmar, så det blev väldigt stressigt och man hade ju velat gå i några fler affärer...

Till sist fick vi gå en "spökvandring" i gamla stan. Vi hade en guide som berättade om lite historia och sånt. Då började alla bli ganska trötta och det började bli kallt, så det var faktiskt rätt segt. Man hade hellre haft några extra timmar på stan om man säger så, men sånt är livet!

Jag är jättenöjd med resan, man känner verkligen att man har kommit varandra lite närmare :) Det var dessutom sista dagen i "skolan" så nu har vi påsklov! Wihoo!

Många i min klass, bland annat jag, har sett fram emot att få lyssna på honom i flera år, sedan vi för första gången fick höra om det när vi gick i femman. Nu fick vi äntligen åka och lyssna på honom, vilket är fantastiskt efter det helvete han fick gå igenom och att han faktiskt är 86 år idag!

Det var ett väldigt tankeväckande föredrag, han hade ett bildspel och berättade precis hur han hade upplevt det. Han blev dödsdömd flera gånger, men lyckades mirakulöst nog klara sig. Det var häftigt på ett sätt på hur små marginaler det var att han stod där och pratade framför oss idag, istället för att ligga nergrävd med miljontals andra i någon massgrav. Samtidigt var det så himla hemskt. Det får en verkligen att inse hur himla bra vi har det!