Dessutom passade vi på att hoppa en runda på 110 när vi ändå var där. Jag trodde att han kunde tycka att det var lite högt, men icke! Han flög över alla hinder utan en sekunds tvekan, helt underbar! Han petade tyvärr bakbommen på trean, men annars var allt klockrent! Han är bäst i världen! Han slutar aldrig överraska mig, min fina fina stjärna!

Nu ska både han och Vinca få lite välförtjänt vintervila.