Först ut var Gunde. Han kändes fin på både framridningen och framhoppningen, kändes pigg och arbetsvillig. Han var riktigt taggad och ville lika mycket som jag!

På banan var han huuur fin som helst. Det var absolut inte enkelt, det var nationellt så det var svåra linjer och mycket relaterat. Men Gunde bara hoppade och hoppade, allt kändes så himla bra. Vi var felfria - ända fram till det absolut sista hindret, kombinationen 11ab. Han hoppade superfint in på A-hindret, men smiter ut mellan hindren!!! Dessutom rev han både A och B hindren när jag hoppade på det igen, så det blev 12 fel plus tidsfel istället för noll som jag hade hoppats på och det var såå himla nära! Usch vad arg och besviken jag var! Nu kan jag iallafall glädjas åt att han var så fin innan, men jag är ändå besviken på det där, så himla typiskt!

Sedan var det Veronicas tur. Hon var superfin på både framridningen och framhoppningen - jag hade henne precis dör jag ville ha henne! Jättehärlig galopp och vi bara flög över hindren!

Men när vi sedan kom in på banan hände det något. Hon gick inte fram riktigt lika bra längre så jag la en volt innan jag startade för att få igång henne. Hon hoppade super de tre första hindren och stannade sedan på fyran, som vi egentligen kom bra på... Sedan tog det stopp igen på sexan och då var det slut. Så himla trist, jag är väldigt besviken på henne! 

Nu tror jag att det blir banhoppningsträning för henne på tisdag och sedan får hon hoppa L.C och L.B i Kinda på söndag. Vi måste få tillbaka självförtroendet på banan, nu hoppar hon hur bra som helst både hemma och på framhoppningen. Gunde kommer hoppa L.B och L.B i laget. Då kommer allt funka. Efter motgång kommer framgång brukar man ju säga.