For the first time of forever
Viola fick promenera ut en tur i skogen idag. Nu när det har börjat smälta ordentligt är det för blött för att man ska kunna rida på gärdena, så det fick räcka med grusvägarna. Förhoppningsvis smälter det fort nu så att ridbanan går att rida på om några dagar!
För övrigt var idag en sån där dag man helst inte vill gå ur sängen. Jag har känt mig trött och irriterad och det här äckliga vädret gör det ju inte direkt bättre. Dessutom har jag varit för varm och för kall om vart annat hela dagen.
Vi hade med oss Sallie ut i skogen också, men hon var väldigt snäll och lugn så ju kunde trava och galoppera en hel del! Och det blev några vändor fram och tillbaka på vägen. Viola var fin, men lite väl på. Det är lite svårt när man inte kan gå in på en volt och jobba igenom henne ibland, men man får göra så gott man kan. Mot slutet fick jag verkligen igenom henne ändå kändes det som, jag kunde ställa henne åt båda hållen, hon fattade den galoppen jag bad om och gjorde fina övergångar. Imorgon vankas hoppträning med henne :)
För övrigt var idag en sån där dag man helst inte vill gå ur sängen. Jag har känt mig trött och irriterad och det här äckliga vädret gör det ju inte direkt bättre. Dessutom har jag varit för varm och för kall om vart annat hela dagen.
Som tur är blir det ju genast bättre när man kommer ut till sina stjärnor. Framför allt Veronica, hon stod och slickade på mina händer och min jacka, pussade mig i ansiktet och var helt enkelt sådär gosig som hon kan vara. Då blev dagen helt plötsligt så mycket bättre!
0 Kommentarer till "For the first time of forever"
