Why am I so emotional?
Jag är så fruktansvärt trött. Sofie och jag skulle åkt med bussen hem 12 minuter över 2 hem i natt, men den kom först vid 20 över och åkte säkert inte förrän halv så vi var inte hemma förrän vid 3 någon gång. Aja, det var värt det i alla fall för vi hade det jättekul!
Sedan hade jag satt klockan på hav 9 imorse för att jag behövde komma hem på morgonen. Jag trodde att jag skulle vara så trött att jag vet inte vad, men jag var faktiskt ganska pigg där klockan 9 trots typ 5 timmars sömn.
När jag kom hem skulle Veronica åka till sitt nya hem ganska direkt, så jag passade på att pussa massor på henne. Några tårar föll förstås också, jag har ju ändå haft henne i ungefär 2,5 år och jag har lagt min själ i den där ponnyn. Så bara åker hon liksom. Det är en så himla konstig känsla.
Vi har i alla fall blivit meddelade att hon verkar nöjd med sitt nya hem, så det känns bra ändå. Troligtvis kommer hon hit igen och tränar till helgen, så de slipper oss inte helt även fast att vi släppt efter lite på linan.
När jag ändå var ute och var rätt pigg passade jag på att rida direkt. Gunde fick vara först ut. Vi skrittad ut en ganska lång tur i skogen först och sen lösgjorde jag honom lite på banan. Han var ganska stel, men han har inte jobbat ordentligt efter skoningen i onsdags så det är faktiskt förståeligt. Han blev bättre mot slutet när han började bli lite varm i kläderna, så då tog vi och avslutade för dagen.
Vinca fick gå på ungefär samma upplägg. Jag provade ett nytt träns på henne och red dessutom med gummibett som vi inte provat tidigare. Det kändes jättebra faktiskt! Hon var väldigt pigg, för hon har bara fått skritta lite på långa tyglar sedan tävlingen i söndags, så hon taggade igång lite välan stundtals. Men allt som oftast var hon väldigt mjuk och stadig. Det kändes som att hon trivdes med både bett och träns. Jag ska rida med det imorgon igen och se hur det känns då :)
1 Kommentarer till "Why am I so emotional?"
Postat av: Sanna
Söt häst :)
Svar:
sofiejansson.blogg.se
