Och fördärva mig för all framtid men

Idag började jag med att rida Viola på banan. Hon var som vanligt jättefin redan från början, lite stel i sidorna bara. Jag red mycket lösgörande genom att variera mellan att ha henne inåt- och utåtställd, flyttade henne sidvärts och efter det mjuknade hon ganska snabbt.

När hon var uppvärmd och fin bestämde jag mig för att hoppa lite. Hon var verkligen jättefin; hon börjar lära sig att se avstånden till hindren själv, så jag behöver mest sitta och vänta. Jag är så himla nöjd med henne, hon har utvecklats så mycket den senaste tiden!

Sedan red jag Vinca som också fick gå på banan. Hon var väldigt fin. Jag red inte så hårt egentligen, utan det var mest lösgörande. Hon var väldigt energisk och härlig från början, och koncentrerade sig verkligen på att gå så bra som möjligt istället för att dra i tygeln eller fixa. Jag var väldigt noga med att inte dra i henne om hon hängde sig lite i handen, utan bara ge henne ett stadigt och mjukt stöd. Jag tränade också mycket på det vi känner att vi behöver i hoppningen nu, att få med mig yttersidan. Det gjorde jag genom att rida mycket rakt fram innanför spåret och att variera mellan att ha henne inåt- och utåtställd. Jag är jättenöjd med dagens ridpass!
Syskonen och Sallie såklart

Annars har jag ägnat eftermiddagen åt att repetera all fysik som jag lärt mig under mina tre år på högstadiet inför det nationella provet i NO som jag visst ska ha imorgon, inte på onsdag som jag trodde i morse. Vi har ju alla olika sätt att roa oss :)


0 Kommentarer till "Och fördärva mig för all framtid men"

Namn:


E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:

Kom ihåg mig?
RSS 2.0