Idag var vi iväg med Gunvald på tävling i Linköping. Det var första gången på länge jag kunde lägga allt fokus på Gunde, så det kändes extra kul. Jag var riktigt taggad och hoppades verkligen på placering!

 

 

Han kändes fin på framhoppningen, trots att det bara var framhoppning i ett varv och mycket folk där inne. Vi var riktigt bra i tid kändes det som, tills jag skulle börja galoppera, hoppa räcket en gång till och sen gå ner. Då skulle jag helt plötsligt gå in på banan? Det var tydligen en strykning precis före mig, som de inte hade sagt någonting om och som inte var med på startlistan. Då blev jag lite stressad, fick trava ner till nästa ridhus, som jag inte riktigt hann visa för honom och sen var det liksom min tur.

 

Men han kändes fin. Jag satte inte igång galoppen till 100% för jag hade hört att det var väldigt halt och jag hade ju inte hunnit känna på det. Han hoppade fint faktiskt, det kändes som en jättefin runda tills han rev sjuan, han räckte inte riktigt ut för att vi låg lite stort. Men åhhhh vad besviken jag blir! Det är så tråkigt när han river, för han kan det där så himla bra! Men ´jag tänkte bara att vi tar nya tag i nästa klass, då jäklar!