Gunde var först. Han kändes riktigt fin på framridningen, så himla mjuk, samarbetsvillig, uppmärksam... När han är så kan jag ärligt talat sitta och rida omkring på honom hur länge som helst. På framhoppningen var han lite på, jag red i lite för dålig galopp eftersom han blev springig när jag drev på honom. 

På banan var han mycket bättre och kändes taggad. Hoppade grunden felfritt, i ett jämnt tempo, kom fint till hindren. Han kändes fin helt enkelt. I omhoppningen satsade vi verkligen, jag svängde och han var med på noterna. Tyvärr var det sjukt mycket svängar, fram och tillbaka hela tiden... Så jag hoppade 10:an två gånger, utan att själv ens tänka på det. Men det var också otroligt varmt och jag hade inte druckit ordentligt = hjärnsläpp. Jag var nöjd iallafall, han var så fin! Jag var faktiskt inte ens besviken på mig själv (vilket ju visar att det var nåt som inte riktigt var som det skulle ;))

Men som tur var spelade omhoppningen ingen roll med stilbedömningen. Poängen berättades inte under tiden, utan hela resultatet berättades efter varje kategori. Och vi vann! På 51 poäng, som också var den högsta stilpoängen på hela tävlingen! Så himla kul! 

 

Vinca var jättefin! Lite protestig, men inte så farligt. Och det var mest på framridningen, på framhoppningen var hon jättefin, bjöd så fint till hindren! Hon ville ha lite ordentlig galopp och hellre komma stort än nära till hindren. Därför red jag precis så på banan också.

Vi gjorde en klockren runda, nolla som att hon aldrig gjort något annat. Första nollan med henne, så det var verkligen jättekul! Hon hoppade riktigt fint och vi hade sånt flyt genom hela banan, kul! :D

 

 

Till den här klassen kändes han bättre på framhoppningen, jag kunde galoppera ordentligt utan att han sprang ifrån mig, han flög enkelt varje språng. Det kändes riktigt bra.

På banan skötte han sig utmärkt. Jag satsade lite, svängde för att spara tid, men inte några idiotsvängar. Jag fick känslan av att jag svängde lagom mycket, vi gjorde en fin runda med riktigt bra flyt rakt igenom. Felfria, snabba och det räckte till seger - igen! Världens bästa grabb, jag är så nöjd! Det var en av våra bästa rundor, helt klart. Och det är så härligt när han går in med ett självförtroende som säger "det här fixar jag!" Gud vad jag älskar den där ponnyn!

 

Det som gjorde det hela ännu lite roligare var att alla vretatjejer åkte hem med minst en rosett! :)