Men längst där inne

Det senaste dygnet har det blåst otroligt mycket, men det har också gjort att allt regn har torkat fortare, så idag red jag faktiskt på ridbanan!
Vinca var först ut. Hon var lite stel och tjafsig först eftersom jag inte har kunnat jobba igenom henne ordentligt på några dagar, men hon gav sig förvånande fort och gjorde sitt bästa för att jag skulle bli nöjd. När jag hade värmt upp lite kom mamma ut och hjälpte mig från marken. Jag red mycket lösgörande och övergångar, och var sådär överdrivet noggrann som man måste vara hela tiden. När det började kännas bra i trav galopperade jag på bommar. Jag tränade på att rida fram, ta tillbaka, och mycket på att svänga för ytter. Hon rättar sig så himla fort, så något som kanske inte känns så bra i början kan gå super i slutet. Jag är jättenöjd med henne idag.

Gunde fick också jobba på banan. Jag förväntade mig att han skulle vara övertaggad, men han ska överraska mig hela tiden var han väldigt lugn, utan att vara seg eller ouppmärksam. Jag red mycket lösgörande först i skritt och trav för att verkligen få igenom honom ordentligt efter några dagars slöjobb. Han var faktiskt inte så stel som jag trodde, men han mår alltid bra av lite lösgörande och övergångar. Sedan fortsatte vi lite på samma spår som med Vinca, att galoppera över bommarna som låg ute. Det kändes jättebra, för han var avspänd och kom perfekt till precis varje bom. Han har sån koll på sin galopp och sköter för det mesta sånt själv. 

Aska fick gå ett, enligt henne, jättebra pass idag. Alma red in i trädgården och fram och tillbaka på grusvägen, sen var hon klar. Väldigt lite ridning, lagom mycket kärlek och borstning och så mat. Inget slår det.



0 Kommentarer till "Men längst där inne"

Namn:


E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:

Kom ihåg mig?
RSS 2.0